Oglamorös lördag

Denna lördag hade ju kunnat spenderats på ett roligare ställe än i tvättstugan.
Jävla skit-ställe.

Tycker mina pensionärsgrannar kan ge fan i att boka tvättstugan på de dagar jag vill tvätta, de har ju precis hela dagarna på sig. Då behöver inte jag tvätta på sådana här idiotiska tider.

Ja. Jag är en aning arg. Men bara lite.

Nära skjuter ingen hare

När jag skulle ta mig hem från jobbet i snöstormen var jag förvånad hur bra det ändå gick att köra trots all snö. Och det gick ju hyfsat ända till jag kom hem till min parkering. Tio meter från parkeringen lyckas jag köra fast. Kommer varken framåt eller bakåt.

Jag går ut och börjar skotta. Först en liten bit. Kör fast igen och tvingas skotta mer. Efter att ha skottat halva parkeringen kan jag äntligen parkera bil-skrället.



Under hela tiden står ett gäng tanter i sina fönster och tittar medan jag sliter som ett djur med skottandet. Jag vill bara skrika: “Ni kan gå och sätta er i er gamla soffa och dricka erat äckliga kokkaffe igen för där gör ni fan ingen nytta!”

Men jag vågade inte!

Goda grannar

De senaste två dagarna har jag haft tre goda anledningar till att jag vill byta bort mina grannar:

1. Igår vaknade jag runt 08.00 av att smällde något helt otroligt nere i containern. Säkert någon granne som slängde grejer. Men oväsendet slutar aldrig. Mitt dåliga morgonhumör börjar visa sig och jag känner hur jag börjar koka. “Vem i helvete slänger hela sitt jävla bohag en lördagsmorgon?” Till slut blir jag så arg att jag måste gå upp och se vem idioten är. Det visar sig att det är en av tanterna i trapphuset bredvid. Men hon slänger inga grejer. Nej, hon har bestämt sig för att möblera om i containern helt enkelt. Folk har tydligen slängt sitt skräp i fel ordning och på fel sätt. Och sånt måste ju åtgärdas. Det förstår man ju.

2. Min närmaste granne frågade mig häromdagen om det var okej att hon ställde ut några kartonger i trapphuset i några dagar (vi bor högst upp och det är bara oss det stör egentligen). Och det kunde väl vara okej. Men jag glömde tillägga “…OM grejerna inte är i vägen”. För det var tydligen inte helt självklart. Nu har puckot ställt ut så mycket grejer att det är som en mindre bergsbestigning för mig att komma fram till min dörr.

3. Och så har vi tvättstuge-marodören från tidigare idag. Han som tror att man helt utan samvete bara kan strunta i alla lagar (det borde vara en lag i alla fall) och regler om att den som bokar har rätt till tvättstugan. Han är säkert en sådan där terrorist som struntar i att städa efter sig, och gud förbjude, plocka bort luddet från torktumlaren. Hans tvätt ligger för övrigt kvar på golvet där nere och riktigt marineras i dammråttor.

Tvättstugebråk 1.0

Har precis haft mitt första tvättstugebråk.
Ett riktigt jävla arsle hade tagit min tid.

Jag går hem till honom och ber honom hyfsat vänligt att ta bort sin tvätt.
Då säger han att jag måste ha bokat efteråt, för han såg minsann inte att det var bokat.
Jag kontrar och frågar om han är både blind och efterbliven då jag bokade för nästan två veckor sen och jag har bokat hela eftermiddagen, det går liksom inte att missa.

Då säger han att han tog tiden eftersom tvättstugan är avstängd för renoveringen (vilket den inte är). Vilket kan vara det sämsta argument jag hört, vilket jag också påpekar för honom och jag frågar hur i helvete han kan tvätta om han tror att tvättstugan är avstängd.

Det hela slutade med att jag sa honom några väl valda ord och sedan bad jag honom dra åt helvete, sen ringer jag vicevärden som kommer med huvudnyckel och vi slänger hans tvätt i ett hörn där den nu får ligga tills jag tvättat klart vid 21 ikväll.

Men va fan…

Häromdagen var det visning i en av lägenheterna här bredvid.
I just den lägenheten där han den där snygga bor.

För reflekterade jag inget mer över det, men så slog det mig plötsligt…

Jag som inte hunnit gå över för att låna socker än.

Déjà vu

I trappen möts jag återigen av min smått förvirrade granne.
Hon står utanför sin dörr och när jag kommer upp till hennes våning tittar hon upp på mig.

Tant: Jag visste att det var du.
Jag: Jaha... hur visste du det?
Tant: Jag kände det på mig.
Jag: Aha...?
Tant: Jag håller på och provar låset.
Jag: Jag ser det.
Tant: Det vore ju för jäkligt om man blev utelåst.
Jag: Nej, det är inte så kul.

Samtidigt som vi pratar öppnar och stänger hon dörren. Sätter i nyckeln i låset, låser och låser upp.

Tant: Ser du? Nu funkar inte låset igen.
Jag: Nähe, vad är det för fel då?
Tant: Kolla här, det går inte att låsa.

Hon sätter nyckeln mot låset, men missar hålet med en halv centimeter.

Jag: Men du bommar ju hålet.
Tant: Va?
Jag: Du missar ju.
Tant: Va?
Jag: Du sätter ju inte nyckeln på rätt ställe!
Tant: Va?
Jag: (tröttnar) Jo, det är nog trasigt.
Tant: (hör plötsligt igen) Ja, jag säger ju det.
Jag: Du får be någon kolla på det.
Tant: Men om jag gör så här då!?

Hon kliver ut i trapphuset, trycker en gång på lampknappen (till lampan som redan lyser) och drar tre gånger i handtaget till sopnedkastet (som varit igenbommat sen stenåldern ungefär). Sedan provar hon att sätta i nyckeln. Och missar åter hålet.

Tant: Nej, det är trasigt.
Jag: Jo, det verkar ju inte bättre.
Tant: Jaha, då är det så. Tack för hjälpen. Hej då.
Jag: Okej... Hej då.

Hon drar snabbt igen dörren och låser.

Inte alla indianer i kanoten

På väg upp i trappen hör jag en dörr stängas, låsas, låsas upp och öppnas igen. När jag kommer upp till våningen under mig, kikar tanten som bor där ut genom en smal springa.

Tant: Jaha… var det bara du?
Jag: Ja, det var bara jag.
Tant: Det kunde ju varit någon annan…
Jag: Jo, det kunde det ju.
Tant: Vänta…

Hon drar igen dörren. Låser den, låser upp och öppnar dörren igen. Jag tittar frågande på henne.

Tant: Åh, tur, det fungerade.
Jag: Vad fungerade?
Tant: Låset. Det går inte att låsa upp ibland.
Jag: Jaha…
Tant: Vänta, jag ska prova igen.
Jag: Men jag har inte…

Tanten gör samma sak igen.

Tant: Det är ju bra att du är här, ifall den skulle gå i baklås.
Jag: Men du, jag måste gå nu.
Tant: Okej, men tack i alla fall.

När jag går hör jag hur hon fortsätter.

Stänger, låser, låser upp och öppnar dörren.
Stänger, låser, låser upp och öppnar dörren.
Stänger, låser, låser upp och öppnar dörren.

Skavsår i öronen

Jag var ner och slängde sopor. 
På väg upp möter jag en av mina grannar.
Som är den värsta man kan möta.



Hon kan verkligen prata ihjäl en människa.
Och det var nära att hon tog kål på mig idag.

Men jag klarade mig.
Jag klarade mig.