Skadeglädjens dag

Enligt en artikel i VLT har denne människa lyckats bli kvar efter stängning, personalen har inte sett att han varit kvar utan låst in honom när de gått hem.

Det här är ju humor! Bilden föreställer en ledsen (!) inlåst kund och på dörren sitter en skylt med sloganen "Vänliga Västerås!".

Men det lämnar ju också utrymme för en del frågor.

1. Vart var han när personalen inte märkte honom? Lång-bajsning på toa kanske?

2. Enligt artikeln upptäckte han först 20.30 att han blivit inlåst. Men enligt bilden stänger restaurangen redan 19.00. Betyder det att han satt i en och en halvtimme i mörkret innan han upptäckte att han faktiskt var inlåst?

3. Vem tog bilden? Hade jag varit den personen hade jag inte haft tid att fota, jag hade legat på marken och skrattat ihjäl mig.

4. Har någon frågat hamburgarna hur de upplevde det hela?

5. Vem fan är så dum att man SMS:ar VLT efter att ha hamnat i en sådan dråplig situation? "Hej, så här dum är jag! Skriv gärna om det på en bra plats i tidningen.

Alltså… det var inte med flit ju!

Tydligen har en missil skjutits från USA.
USA militära ledning hade ingen aning om detta.
Givetvis.



Min teori är att någon somnat och landat med huvudet på den röda knappen.
Eller att någon var lite skojfrisk och ville spela Korea och grabbarna ett spratt.

Hur som helst så lär det ju märkas när den där grejen trillar ner.
Om den kommer ner med en stor smäll, då var det nog en missil.

Bildkälla: Aftonbladet

IQ-befriad

Försökte nyss hoppa ur bilen med bilbältet på.
Jag lovar, det är skitsvårt.

“Jahapp, nu har jag blivit så tjock så jag inte kommer ur bilen!”

Det gick otäckt många sekunder innan jag fattade att jag faktiskt hade bilbältet på mig.

Varför är det så enkelt att handla på nätet?

Jag bestämmer mig för att jag ska minsann inte shoppa något den här månaden eftersom jag planerar att köpa en ny dator vilket inte är speciellt billigt.

Klick. Klick. Klick.

Okej. Fast jag ska inte handla mer från och med NU.

Klick. Klick. Klick.

Ja, men va fan? Jag behövde faktiskt nya böcker.

Klick. Klick. Klick.

Äsch. Jag får inte handla något nästa månad istället.

Råkade...

... trycka på några knappar och vips så blev det en ny design!?
TYCK NÅGOT!!

Aah men duuu’råå?

M: Jag hittade en mobil idag.
Jag: Jaha, var då?
M: I några buskar.
Jag: Vad var det för något då?
M: En helt okej mobil. Den funkar också.
Jag: Jaha.
M: Mm… jag behöver ju en ny mobil.
Jag: Men du måste ju lämna in den.
M: Vadå till polisen eller?
Jag: Jaa!?
M: Jaha, och sen när blev du så petnoga?
Jag: Men… vadå?
M: Har varit och betalat för svampen än? Va?
Jag: …
M: Va?
Jag: Eh… nej…
M: Nä, där ser du.

Så kan det gå

Jag skulle bara kika in en liten sväng på H&M innan jag skulle in på Ica Maxi. Och vips så har jag gjort av med tusen kronor.

Och då har jag inte räknat med maten jag handlade.

Att ta det säkra före det osäkra

När jag parkerade bilen för en stund sen körde jag in den ordentligt i snövallen som finns framför min parkering.
Det gör det lite svårare för tjuvarna ifall de skulle få för sig att stjäla skrället.

Go’ och glad

Imorse fick jag lite hjärnsläpp vad gäller mitt nyttiga ätande. Jag åt en kexchoklad till frukost.

 
Kanske inte det vettigaste jag gjort.
Men den låg ju bara där.
Helt ensam och ropade på mig.
Så jag åt upp den.

Även solen har sina fläckar.

Därför är jag lite feg för att köra truck!

 
Se filmklipp här.

Vi ville ju bara vara spöken

Ett inlägg på en annan blogg påminde mig om en gammal grej.



Våra fotbollstränare hade en förkärlek för att spöka för oss på våra läger. Vissa gånger lyckades de ganska bra och skrämde rent ut sagt skiten ur oss, medans vissa gånger var ganska sopiga. Lakan över huvudet och ett-öres smällare skrämmer inte speciellt mycket.

När en utav dessa tränare, H, fyllde år skulle vi i laget “ge igen”. Så alla i laget plus diverse småsyskon och föräldrar samlades en liten bit från H:s hem. Alla trädde vita lakan över huvudet och sen knallade vi bort mot H:s hus.

Planen här var att se ut som ett gäng spöken. Men de vi mötte såg nog inte samma sak som vi. Bland annat mötte vi ett gäng invandrar-killar som omedelbart vände och gick sprang åt andra hållet när de fick syn på oss.

Först efteråt insåg vi hur dumt det var.

Det är viktigt att uttrycka sina känslor!

Jag hatar mig själv en smula när jag kommer hem från affären och har handlat fel grej. Allra helst när jag åkt hela vägen ut till Ica Maxi och handlat för jag orkar knappast åka tillbaka för att byta.

Så jag brukar svära lite åt mig själv:

”Mitt jävla klantarsle! Vilket pucko som helst borde se skillnad på en naturell och en jävla vaniljyoughurt. Tydligen är jag inte ens läskunnig, en jävla analfabet!”

Sedan är jag inte arg längre.

På räddningsuppdrag

Mamma och pappa åkte ut i skogen vid Kärrbo för att plocka svamp.
För en liten stund sen får jag ett samtal från dem:

- Hej! Vi har gått vilse!
- Haha... va?
- Ja, alltså vi har ingen aning om var vi är.
- På riktigt?
- Ja, vi är helt borta...
. Haha, vi kommer.

Så jag och min bror slängde oss i bilen för att försöka hitta på dem.

 


När vi kom fram hade de precis lyckats hitta bilen och jag kunde inte låta bli att retas.

 

Nu var vi visserligen så korkade att vi åkte iväg före dem.
Måste ringa om ett tag och se så de verkligen är hemma.
Föräldrar...

Snooze Me

Idag slog jag något slags rekord i att snooza.
3 timmar! Skulle gå upp klockan åtta, men efter ett helt gäng snoozningar blev klockan plötsligt elva istället.

Tänkte bara att ni som jobbar kanske ville veta det.

Nu ska jag träna och sen lägga mig i solen.
Kanske ner och härja på Sjökrogen ikväll om det är
någon som vill följa?

Oups!

Jag lade mig på soffan en stund efter den sena lunchen. Tänkte jag kunde få unna mig att blunda en stund eftersom det ändå regnade ute.

Jag råkade somna.
Jag råkade sova i två timmar.
Och när jag vaknade sken solen.

Lite mörk choklad och en skvätt rosévin på det kanske?