Är slutet här nu?

Är det bara jag som tycker att det här fågelfenomenet känns en aning illavarslande?

Som att man har sett detta på film?
Som att fåglarna vet något vi inte vet?
Som att himlen snart kommer ramla ner i våra huvuden?



Bild från Aftonbladet.

Krig i köket

En hel drös sådana där äckliga bananflugor har bestämt sig för att de ska bo hos mig tills vidare. Jag minns inte riktigt att jag godkänt dem som inneboende så just nu för vi något slags krig i mitt kök.

Haha… så där ja era äckel! Ni kommer få det så hemskt nu när jag gått ut med soporna och dessutom diskat ur sophinken så där onödigt noggrant! Nähe… ni är kvar ändå? Men nu då, nu ska ni minsann få… Nu har jag skurat ta mig fan hela jävla köket från golv till tak – rätt åt er!! DÖD ÅT BANANFLUGORNA!

Men jag behöver er hjälp.
Hur tar man snabbt död på flygfäna?
Någon som vet något som faktiskt fungerar?

Skrämmande lampa

Märkligt nog blir jag lika förskräckt varje gång den lilla gula lampan på instrumentpanelen tänds och bilen ger ifrån sig ett ljud i form av ett “BING”.

Varningslampa?
Vad i helvete är det där?
Är bilen trasig?
KOMMER DEN ATT EXPLODERA??

Sen inser jag, lampan indikerar att det börjar bli dåligt med bensin.
Jag bara glömt att tanka.

Helt rationellt handlande

Plötsligt börjar det snöa på TV3:s Efterlyst. Sändningen är dålig och jag stör mig på det hur ljudet hackar och bilden flimrar.

Jag får en fånig tanke:
”Kanske är det utomjordingarna som kommer nu”.

Bilden blir sämre och sämre.

Och min fåniga tanke blir plötsligt lite läskig.
”Tänk om det faktiskt är så”.

Till slut blir jag så skraj att jag stänger av TV:n och drar ner persiennerna.

Köpa ny mobil?

Jag måste köpa en ny mobil eftersom min skräp-Sony Ericsson har bestämt sig för att paja igen.



Nu är det en knapp som slutat funka och kontakten för headsetet glappar så jag har bara mono-ljud i lurarna.

Problemet är bara...

Vad fan ska jag köpa?

Kanske inte var så smart ändå?

Skulle egentlligen gått ut ikväll… Men efter massa dribbel fram och tillbaka beslutade jag mig för det enda rätta. Soffan.

Kollade på The Shining, som jag inte trodde att jag hade sett, men det hade jag visst, vilket jag märkte efter en halvtimme. Dock så har jag så dåligt minne att jag ändå inte mindes stora delar av filmen.

Den ska ju enligt alla vara så himla läskig.
Jag blev inte rädd en endaste gång.

Nu ska jag gå och lägga mig.

Själv.*

I en mörk lägenhet.

* Fast jag har ju hårbollen som stöd. Dock tror jag inte hon är mycket till hjälp om det kommer in en galen karl med yxa.

Bestäm er people!

Alltså det här med att köpa TV är ju ett jävla virrvarr.
VAD-I-HELVETE-SKA-MAN-KÖPA?

Jag har idag rådfrågat cirka fem personer och alla har givetvis rekommenderat helt olika saker.
Bara för att göra det lättare liksom.

Därför tar jag bara råd av dem som rekommenderar samma saker numera.

Pepparkakor tio kronor?

I affären vid pepparkakorna står en kvinna och stirrar framför sig.

Hon: (mummel)
…
Hon: … (mummel) … tio kronor?
Jag: Förlåt, pratade du med mig?
Hon: Ja?
Jag: Vad sa du då? Om jag har tio kronor?
Hon: (skakar på huvudet)… pepparkakor tio kronor?
Jag: (tittar mig omkring) Jag ser inga som kostar tio kronor.

Jag går fram och plockar ner de pepparkakor jag ska från hyllan. När jag vänder mig om står kvinnan precis bakom mig.

Hon: Pepparkakor tio kronor?
Jag: Nej, de här kostar tjugosju kronor.
Hon: Jaha…

Jag går vidare i affären. Går och funderar vad jag vill ha. Plockar åt mig ett paket ägg. Har en känsla av att någon står bakom mig.

Hon: Pepparkakor tio kronor?
Jag: Nej, det här är ägg.
Hon: Jaha…
Jag: Du får fråga personalen om pepparkakorna, jag vet tyvärr inte.
Hon: (börjar bli arg) PEPPARKAKOR TIO KRONOR?

Jag ser mig förvirrat omkring, försöker hitta någon som jobbar i butiken.

Hon: P-E-P-P-A-R-K-A-K-O-R  T-I-O  K-R-O-N-O-R???

Lyckligtvis (för mig) kommer precis en ur personalen som kan hjälpa den stackars förvirrade kvinnan.

Varför händer sånt här alltid mig?

Frågestund?

Jag har ingenting att blogga om för tillfället. Nada.
Så nu kanske det är läge för den där’a frågestunden?
Vi kör och så får vi se vad som händer.

Fråga vad ni vill!



Ni får till söndag kväll på er.
Har jag tur så har jag ett par, tre frågor att svara på imorrn.

Köp ut till mig, snälla!!

 
Någon gång i somras var jag och handlade på systembolaget och slängde som vanligt upp mitt körkort när jag skulle betala.

- “Eh, nja…. jaja okej du kan få en sån”. säger kassörskan och tar fram en liten rosa ask med systembolagets logga på.

Jag fattar ingenting, men tackar artigt. Öppnar asken och den innehåller små tabletter som är jättegoda.

Lite senare läser jag att det är en kampanj de har, där alla som är under 25 år och visar leg innan den i kassan frågar om det, får en sådan godis-ask.

Jag var vid det tillfället 26 år och det var därför hon tvekade. Men jag har sedan dess ihärdigt slängt upp mitt leg snabbt som attan i hopp om att få en liten rosa ask.
Men icke. Jag är för gammal.

Därför tänkte jag…
Om det finns någon vänligt själ där ute som har lust att “köpa ut” en sån ask till mig?
(Om de har kampanjen kvar alltså.)

KLIPP MIG!!

Jag måste verkligen klippa mig.
Mitt hår är bara långt och… långt.
Ingen jävla frisyr här inte.

Men jag har inga pengar att gå och klippa mig för just nu.
Därför tvingas jag gå omkring och se ut som ett skatbo i huvudet.
Ett ofriserat skatbo.

Eftersom det är så fruktansvärt synd om mig tänkte jag att någon frisör känner för att jobba gratis och klippa till riset på mitt huvud. Det vore en riktigt god gärning. Lite som att skänka pengar till Afrika fast att det denna gång handlar om hemma-välgörenhet.

För att visa exakt hur synd det är om mig får ni här en bild:

Tyck något!

Jag har tråkigt och håller på och gör om den designen - igen. Jag är trött på det rosa. Rosa är inte ens jag.

För enkelhetens skull skapade jag en ny blogg och håller på och fipplar med den där.

Börjar det likna nåt? Jag är inte färdig än, vill bara höra om jag är på rätt väg eller om jag "cyklar"?

TYCK!

Bomba mig!

Jag är så uttråkad och rastlös.
Det är skräp-väder ute och jag är sysslolös.
Har inte någonting att skriva om.
Inte någonting.

Därför måste ni hjälpa mig idag.

Ge mig en (eller hur många ni vill) överskrift så
skriver jag ett inlägg på det.

Deal?

Copycat?

Det flög precis förbi en helikopter.
*låser dörren*

Min mamma luras

Ja, alltså hon gjorde det kanske i god tro.
För när vi var på Åsby fick mamma mig att köpa denna blomma.
”Den är jättelätt att sköta”.

 
Jo, hej du.
Detta är den jobbigaste och mest krävande blomma jag någonsin ägt. Efter att ha haft den hemma en halv dag slokade den. Läste på etiketten (vilket jag borde gjort redan i affären).

”Vill ha jämn fuktighet.”

Jaha, tänkte jag och vattnade på blomman. Detta måste jag nu göra ett par gånger om dagen!! Helst på givna tider. Annars hänger den och ser helt döende ut. STRESS-MOMENT!*

Denna blomma (vad den nu heter?) är inte lätt-skött.
Den är ett riktigt pain-in-the-ass!

* Eftersom jag tidigare misslyckats med diverse blommor vill jag ju inte misslyckas igen. Som den här. Och den här.
Jag vill inte. Kan inte. Får inte misslyckas.

Vart ska jag nu få vara trygg?

Jag ligger helt fridfullt i min säng och försöker somna. Sabina (katten) sover på min mage. Det är varmt och jag försöker försiktigt sparka av täcket från fötterna, utan att väcka Sabina.
Plötsligt sätter hon sig upp. Hon skuttar mot den tomma delen av sängen. Hon jagar kanske en fluga tänker jag och vänder mig om.

Eller?
För att försäkra mig om att det är en fluga hon jagar tänder jag lampan. Och i samma ögonblick som jag gör det flyger jag ur sängen. Jag fryser till.

Den springer där, precis bredvid min kudde. En spindel.
Och inte den lilla varianten utan en enorm jävla spindel.
I min säng. Med sikte på min kudde där jag precis legat.

Jag får panik. Måste göra något. Jag har en flugsmälla för såna här situationer. Men den ligger på balkongen. Jag kan inte släppa spindeln med blicken. Tappar jag bort den nu måste jag flytta härifrån. Jag stirrar på spindeln och grabbar det jag kan. En bok jag har råkar ha liggande vid sängen. “Pauluns fettförbränning”.
Det är en tung bok. Jag slänger den på spindeln. Jag kollar på boken och låter den ligga ett ögonblick. Lyfter med darrande händer boken.
Spindeln lever fortfarande. Jag slänger boken på den igen. Men fortfarande springer den äckliga spindeln. Jag börjar gråta. Och slänger återigen boken på spindeln. Jag slår hysteriskt på boken.
Dö din jävel. Dö.

Jag lyfter på boken. Långsamt. Nu springer den inte längre. Men den sprattlar fortfarande. Jag springer till köket. Rycker åt mig en stekspade. Springer tillbaka och mosar spindeln tills den är i tjugo delar. Benen ligger flera centimeter från kroppen, men de åtskilda delarna fortsätter sprattla. Jag samlar ihop resterna av den med hjälp av stekspaden. Öser upp benen på fettförbränningsboken. Går till badrummet och öser ner allt i toaletten. Jag spolar tre gånger. För säkerhets skull.

Jag sjunker ihop på badrumsgolvet. Gråter hysteriskt.
När paniken släpper kommer nästa grej. Inbillningen. Det börjar krypa. Det kryper överallt. På benen, ryggen och värst av allt, i håret. Jag sliter av mig kläderna och slänger mig i duschen. Jag tvättar håret noggrant och kammar igenom det med kam länge för att försäkra mig om att det inte finns några spindlar där.

Jag går tillbaka till sängen. Och inser att jag inte kommer somna. Det kommer inte hända. Men jag vill ändå försöka. Så jag går igenom hela rummet med ficklampa. Lyser i alla vrår för att övertyga mig själv om att det är spindel-fritt. Jag lägger mig mitt i sängen och försöker hålla koll åt alla håll samtidigt. Jag lämnar lamporna tända och har beväpnat mig med flugsmällan, stekspaden och fettförbränningsboken.

Jag ligger på helspänn i några timmar och somnar först framåt morgonen. Då är jag så trött att jag mer eller mindre svimmar av.

Det här hände igår. Hela dagen idag har jag varit fortsatt nojig.
Hoppat till av minsta lilla. Och återigen ligger jag i sängen.
Sömnlös.

Så här är det att leva med fobi. Jag reagerar överdrivet. Jag vet att spindlarna inte är farliga. Men det spelar ingen roll. Man tänker inte rationellt när paniken sköljer över en. Jag vill inte vara rädd för spindlar. Jag vill inte vara rädd för något alls. Av någon anledning har min hjärna bestämt sig för att just de där små krypen ska sätta mig i panik-läge. Något skriker “fly för livet” inom mig.

Vissa ställen och situationer kan jag undvika för att slippa stöta på dem. Jag går inte i skogen eller sträcker mig in i buskar. Jag sätter  mig ogärna i gräset utan filt och jag vägrar gå på utedass. Jag lutar mig inte mot husväggar och jag plockar inte blommor i vägkanten.

Men när de dyker upp i min säng – min fristad – då har de förstört allt. Där kände jag mig ändå trygg. Tills igår.

Jag + datorer = no good

Jag är inte riktigt överens med min touchpad.
Ibland när jag “slajdar” så tror den att det är en “touch” och så kan jag hamna någon helt annanstans än vad jag hade tänkt.
Kan i och för sig bero på idioten som sitter vid touchpadden.

Men det var inte det jag ville. Jag behöver hjälp med mina datorer. Jag skulle vilja få igång nätverket i mellan. Det HAR funkat, men helt plötsligt så funkar det inte. Mitt personliga data-proffs (a.k.a. pappa) har varit här, men han lyckas inte få det att fungera. De hittar helt enkelt varandra. 

Så jag inbillar mig att jag behöver ett nätverksproffs av något slag. Någon som har lite för mycket tid om dagarna som har lust att hjälpa?

Thezzan goes brave

Hittade den här jävligt äckliga tingesten i mitt tak i går kväll.


Efter en stunds ångest bestämde jag mig för att ta mod till mig och ha ihjäl den alldeles själv.

SMACK!



Rätt stolt att jag klarade den biten i allafall.
Men sen kunde jag ändå inte somna eftersom jag inbillade mig att den lilla spindelns alla släktingar skulle komma och hämnas.

Det skulle kunna hända!

Jag behöver hjälp…

• Med att byta vänster strålkastare på min bil. Den skulle bytts för väldigt länge sedan och jag är rädd för farbror blå nu.
• Med att byta vindrutetorkare på den samma. Kanske läge att kolla oljan och sparka på däcken och lite sånt man ska göra också?
• Och skrället skulle även behöva sig en ordentlig vaxning så fåglarna kan få något roligt att bajsa på.
• Min skrivare har bestämt sig för att sluta skriva svart. Den behöver rengöras ordentligt alt. slängas hårt i golvet.
• Mitt nätverk har slutat fungera. Mina datorer hittar varandra, men vägrar prata sinsemellan. I ren frustration har även jag slutat pratat med dem båda.
• En sladd behöver (antar jag) kortas på min hall-lampa. Den lilla koppen vill inte sitta som den ska och det har retat mig i 3 år nu.
  
  

Pappa!
När ska vi boka?
(Eller om någon annan tycker sånt här pyssleri är roligt, varsågod!)

Dumma hals!

Ont i halsen. Igen.
Va fan är det för fel på mig?
(förutom det uppenbara alltså!)

Har haft ordentligt ont i halsen i över två veckor. Sen försvann det i några dagar. Och nu är det alltså tillbaka, fast på andra sidan.
Jag kan ju knappt svälja.

Gå till läkaren?
Eh, nej. Jag vägrar.
(Så jävla moget av mig!)

Eller jo, snart måste jag väl.
Men jag måste byta läkare. Kan inte gå till den jag har längre.
Hon är ju övertygad om att jag kommer dit och hittar på.
Men som vi kommit fram till tidigare så är inte hon den vassaste av knivar hon heller.

Någon som bor i Västerås som kan tipsa mig om någon bra familjeläkare som faktiskt vet vad dem gör?
(Om det nu finns någon sådan?)