Brun köttfärs?

Jag var och köpte köttfärs på Ica Maxi häromdagen. Det var ganska kort datum, den gick ut idag, men jag hade tänkt tillaga den senast idag så jag tänkte att det var lugnt. Det brukar det ju vara.

Jag vet inte vad ni tycker, men denna köttfärs känns inte helt smaskig.

Brun, allt blod rinner runt i botten och hela förpackningen har dragit ihop sig.
Mmm… mysigt.

Är dessutom alldeles för lat för att åka och klaga.
Köpte mig en ny köttfärs från en annan affär istället.
En röd köttfärs.

Ett monster i min lägenhet

Jag ligger i soffan och halvslumrar till Sicko. Helt utan förvarning hoppar Sabina en halvmeter upp i luften och springer i ren skräck och gömmer sig under köksbordet. Det är alldeles mörkt och jag kan inte se vad som skrämt henne. Men hör jag inte små äckliga fötter som tassar över vardagsrumsgolvet? Jag flyger upp, tänder lampan och får se detta gigantiska äckel promenera över golvet.



Om ni inte tror mig när jag säger att den var stor – jämför med min Iphone.
Givetvis gick jag inte fram och lade telefonen bredvid äcklet, jag slängde den från en meters håll – lyckligtvis höll den.



Sabina som egentligen borde skydda mig i sådana här traumatiska situationer låg och tryckte under köksbordet.

  

Hur jag löste det? Jag kastade en tjock bok på äcklet.
Om boken inte har rört sig på ett dygn vet jag att äcklet inte längre är vid liv.

Så… hur ska vi fördriva den här natten då?

För jag kommer ju inte kunna sova.
Varken idag, imorgon eller i övermorgon.

Fan, jag behöver någon att kramas med.

Snusk på bussen

På väg från jobbet ner på stan stannar jag vid ett rödljus.
Till vänster om mig stannar en VL-buss.

Jag tittar lite snett upp på chauffören som sitter lite högre upp en mig och jag får se honom sitta med pekfingret i näsan. Inte lite grann utan han sitter med halva fingret långt in i huvudet och han hade nog kunnat klia sig själv på hjärnan om han hade velat.

Jag vevar ner rutan, knackar ilsket på hans dörr och skriker:
”HITTAR DU NÅT DIN JÄVLA ÄCKELGUBBE?”

Eller nä…
Det gjorde jag inte alls.
Men jag ville.

Hatar att slicka

Igår var jag för att skicka iväg min mobil till lagning. På “posten” (som inte är en post utan en mataffär) skulle frimärken för 74 kronor klistras på paketet.
Kassörskan skjuter fram paket och frimärken till mig.

Jag: Ska jag klistra menar du?
Hon: Jajemensan.
Jag: Har ni ingen sån grej så man slipper slicka på frimärkena?
Hon: Nej, tyvärr.
Jag: Men jag hatar att slicka på frimärken.
Hon: Jag med, varför tror du jag skickade över dem till dig?
Jag: Men skit… vad gör vi nu då?
Hon: …
Jag: Äsch, va fan vi tejpar fast dem.

Så jag tejpade fast mina frimärken.
Det funkar också.

Hallå hjärndöd!

Lika trött som igår kommer jag hem och i dörren möts jag av synen av en kattspya. Hurra!

Funderar genast var de andra två spyorna var. Min katt spyr nämligen alltid tre gånger. Inte två. Inte fyra. Utan exakt tre gånger. Och alltid på olika ställen i lägenheten.
Tycker det kunde vara lite enklare om hon stod kvar och spydde i en och samma hög, men det pimpinätta katt-skrället tycker förmodligen att det är äckligt med kräks och springer så långt bort från det som hon kan. Och lägger en ny prydlig hög på ett nytt ställe.

Men jag behövde inte fundera särskilt länge var de resterande två spyorna fanns. En minut senare har jag nämligen glömt var det var jag skulle göra (leta spyor) och istället lyckas jag trampa i kräkset. Hurra igen!

Ät inte på Scandic – om det inte är krig

För övrigt så var maten på Scandic Hotell som att äta en spya ungefär. Vad som skulle föreställa “Lax rullad i rödspätta” hade ungefär samma konsistens som färdigtuggade fiskbullar.

Vilket som var lax och vilket som var rödspätta gick inte att klargöra – varken till utseende eller till smak.

Jag var hellre hungrig än att behöva peta i mig något så vedervärdigt.

Hells kitchen at Fragolino

Vi var som sagt och åt på Fragolino igår.
Och det var väl knappast ett ställe vi kommer gå tillbaka till.


På hemsidan kan man läsa:

“Vi är förväntansfulla, belåtna och stolta över att kunna erbjuda dig en trivsam och gästvänlig restaurang. Vi erbjuder våra gäster smakrik Italiensk mat tillagad med känsla och hjärta. Maten tillagas med stor omsorg.”

”Vår prioritet är våra gäster - att få våra gäster att känna sig i centrum att bli belåtna och nöjda samt att ni får en sån trevlig restaurangupplevelse som möjligt.”

Inget utav detta stämde överens med våran upplevelse.
Det var faktiskt inte ens i närheten.

Redan från början blev vi ganska kyligt bemötta.
Men det blev ännu värre när Sanna hittar ett rött hårstrå i sin mat.

Vi alla blir riktigt äcklade och det var lätt att lista ut varifrån hårstrået kom. Ingen av oss har rött hår, men det hade däremot den arroganta kvinnan som serverade oss. Även längden stämde perfekt överens med hennes hår.

När vi påpekar detta för killen (som verkar ansvarig för stället) ber han inte om ursäkt eller så, utan han säger något om att hon ska få en ny, tar snabbt ut maten i köket och kommer minuten senare tillbaka och säger lite spydigt: “Alla i köket är snaggade!”

Efter detta känns stämningen mellan oss och personalen nästan lite obehaglig och de flesta av oss ville bara gå därifrån. Och så fort den sista ätit klart begärde vi in notan. Vi pusslar ihop betalningen och då vissa ska betala med kort väntar vi på att någon ska komma och ta betalt. Vi väntar och väntar och väntar… Till slut måste vi bokstavligen gå och hämta någon för att det ska hända något.

Man skulle ju kunna tänka sig att vi fick någon slags kompensation för maten med hår i, men icke. De tog betalt för rubbet, och därför såg vi till att de inte fick ett enda öre i dricks.

Maten då… Jag åt som sagt inte. Men maten såg inte speciellt god ut, uppläggningen var urtråkig. Jag som borde suttit och dreglat blev inte ett dugg sugen på de andras mat. Och de som åt jämförde maten med mat man kan köpa över disk. Att de då tar 150 kronor för en pastatallrik känns ju lite som ett skämt.

Ett riktigt skit-ställe helt enkelt.

Är det mer kiss än vatten i bassängen?

Jag har alltid sagt att jag ogillar att bada i badhus p.g.a. att det kissas i bassängerna. Och många har tyckt att överdrivit.

Men nu står det faktiskt i Aftonbladet.
Då är det faktiskt sant.

Jag visste att jag hade rätt.

Thezzan goes brave

Hittade den här jävligt äckliga tingesten i mitt tak i går kväll.


Efter en stunds ångest bestämde jag mig för att ta mod till mig och ha ihjäl den alldeles själv.

SMACK!



Rätt stolt att jag klarade den biten i allafall.
Men sen kunde jag ändå inte somna eftersom jag inbillade mig att den lilla spindelns alla släktingar skulle komma och hämnas.

Det skulle kunna hända!

Försöker utveckla mitt bloggande

Minns väldigt få saker från när jag var liten. Minnet är inte alls det bästa. Men vissa grejer minns jag jättetydligt.

Som när jag red kamel på Stenby’s parkering. Minns hur jag satt där på kamel-ryggen och det svajade fram och tillbaka när den gick. Detta har enligt mina föräldrar aldrig hänt, så jag hade tydligen hallisar redan som liten.

Sen minns jag när jag bajsade på mig. (Varför har min hjärna valt att spara just detta minne?) Vet inte alls hur gammal jag var, men jag hade åtminstone fyllt fyra år. Det är den enda gången jag minns att jag bajsat på mig, men det betyder ju inte att det faktiskt är den enda.

Fast jag är helt övertygad om att när (om) jag ska krysta ut ett barn, då kommer jag vara en av de där som bajsar på sig. Hur fan gör dem då egentligen? Låtsas som ingenting? “Oups, här kom det lite bajs…” *skyfflar undan bajset med högerhanden* “…och krysta 2,3,4…” Man får ju aldrig se sånt på förlossningskliniken liksom.

Jag och några kompisar busade i mina föräldrars säng. Rätt var det var kände jag för att släppa en fis, vilket jag gjorde (på den här tiden skämdes jag minsann inte…), vi skrattade lite åt fisen och busade vidare. Men några sekunder senare kände jag att det kändes konstigt i brallorna. Jag var baktung på något märkligt sätt. Så fattade jag: Jag hade misstagit ett luftskott för the real stuff.
Och jag fick skamset springa till mamma för att tala om att jag råkat bajsa på mig.

Så, nu har jag nämnt bajs i olika former exakt 7 gånger.
Nöjda nu? Bajs. Bajs. Bajs. 
10 gånger.

Level one completed.

Bara för det är måndag?

På mitt Ica har de tydligen börjat med en ny grej. Brun sallad.
Jag tillhör visserligen den kräsna typen vad gäller mat, men va fan?

All sallad de hade (vilket inte var mycket) var brun. Gick och kollade på påsarna med salladsblandningar. Brunt. Fast vissa påsar var alldeles immiga så det gick inte att se vad de innehöll.
That can’t be good.

Så det är faktiskt inte mitt fel att det inte blev någon sallad till maten idag. Det är Ica’s fel.

Arachnofobi

Kollade nyss på ett program om spindelfobier.
Och hur man botade dem. Man fick följa en kille som fick närma sig spindlar mer och mer, och till slut skulle han hålla i en.



Jag kände hur jag fick rysningar, börja skaka och må illa.
Till slut var jag tvungen att byta kanal annars hade jag kräkts.

Och jag insåg att jag måste göra något åt min egen fobi.
Kunde vara skönt med en sommar utan panik och ångest för de där små äckliga jävlarna.

Mega-äcklet Fritzl fick livstid

Först tänkte jag att det var väl bara att skjuta honom utan något så civiliserat som en rättegång. Som om han förtjänade det. Men det vore ju för honom att komma lätt undan.

Nej, ner med han i en smutsig jävla håla där solen aldrig skiner. Där han får trängas med råttor och kackerlackor. Lite då och då skickar man ner en äcklig gubbe som sätter på honom. Kanske han släcker lampan för att råttorna ska slippa se.

What goes around comes around.

En doft av sommaren

Pratade nyss med en person som luktade nyklippt gräs.
Ute, på sommaren, kan jag visserligen uppskatta den lukten,
men som kroppslukt? Nej.

Ådror till lunch någon?

Jag äter inte kött. Eller väldigt lite kött i allafall.
En stor anledning att jag slutade var skolmaten.
Ibland kunde man tugga på något som inte riktigt gick att tugga sönder och om man spottade ut det och kollade kunde man upptäcka att det inte var riktigt det man trodde att man stoppat i munnen.

Läste på Aftonbladet om ett gäng elever som hittat lite fina grejer i maten.
Broskbitar, venådror, och fettklumpar.
Hungrig någon?


Företaget som levererar skolmaten verkar inte tycka att det är så konstigt.
– Det är grytkött vi pratar om och det finns en viss naturlig variation i grytkött. Det ? förekommer lite brosk och någon sena, så det är helt naturligt, säger Anette Björnlund.
Tycker du att Täbybarnen är kräsna?
– Skolbarn generellt är kräsna och det ska de vara. De har rätt att ha synpunkter men man ska inte förstora upp någonting som är naturligt.

Naturligt?
Ja, det är det väl i och för sig.
Men ätbart?
Njae...

Hungrig?

K var i veckan och köpte mat på Spicy Hot.
Hon beställde nr 1 - Biff med thailändsk grön curry.



När hon nästan hade ätit klart råkade hon se att köttet hade hår.
Mums!

Efteråt spekulerade vi varför köttet hade hår – ingen av orsakerna vi kom fram till var bra.

Ha ditt snor för dig själv!

Är det verkligen okej att snyta sig var och hur som helst?
Att bara lajja upp en (redan använd?) näsduk ur fickan och bara snyta sig utan att ta hänsyn till omgivningen? För att sedan stoppa näsduken full med snor - I FICKAN!!

Jag säger bara:
JAG KRÄKS PÅ ER!!

Igår var det tre stycken som nästan helt synkroniserat snöt sig inne på grönsaksavdelningen. Sen plockade de glatt vidare med sina grönsaker.

Eller som många kunder gör. Snyter sig noggrant och sen betalar de.
Jag vill inte ta i era pengar då!!

Inte så konstigt kanske att man är sjuk då och då.

Halsont = ökade avföringstillfällen?

Jag har proppat en hel del halstabletter de här två dagarna. 
Tre påsar, om jag ska vara ärlig.  
Och helt plötsligt dök den där meningen upp i mitt huvud.
”Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”
Och en och halv påse om dagen borde väl räknas som överdriven konsumtion.

Av rädsla för den där laxerande verkan knallade jag till apoteket för att köpa något annat för halsen. En snäll tant rekommenderade en ask tabletter med namnet Mucoangin. De skulle bedöva halsen.
”Perfekt” tänker jag och drar hemåt.

Väl hemma läser jag bipacksedeln.
Av någon anledning gör jag alltid det.
Under biverkningar läser jag;
”Som för alla sorbitolinnehållande produkter kan diarré eller ett ökat antal avföringstillfällen förekomma”.

Tydligen kommer bajsproblem på köpet med halsont.

Var jävligt glada att min blogg är luktfri!

För det luktar inte rosor direkt!
Japp, jag och Sabina rensar avlopp.
Inte för att hon hjälpte till speciellt mycket.

Förstår inte själv varför jag gör detta…

Jaja okej… Here it comes. Kommer att ha ångest återstoden av dagen för att jag skrivit detta.

Mitt problem; Jag kan inte bajsa någon annanstans än hemma. Utan undantag. Exakt varför det är så vet jag inte. Jag får prestationsångest helt enkelt.

Skrev jag verkligen bajsa? Fan. Bara det är ju ångest…

Detta skapar ganska stora problem när jag är borta. Helst om jag är borta i flera dagar.

För några år sedan var jag tillsammans med en kille i Norrköping, A. När jag kom hem från honom efter en helg hade jag så fruktansvärt ont i magen att jag kröp ur bilen på parkeringen in i lägenheten och raka vägen in på toaletten.

Vår kost bestod för det mesta av godis, chips, glass, hamburgare och pizza. Behöver jag säga vad som händer med magen då?

För att försöka lösa problemet tvingade jag A att lämna lägenheten när jag kände att jag behövde gå på toaletten. Och det var inte så att han gick ut en liten sväng, jag tvingade honom att vara borta i  20 minuter!! Så jag inte skulle känna någon press. Då funkade det eventuellt…

Nu är ju frågan hur jag någonsin ska kunna flytta ihop med någon och samtidigt få mina tarmar att fungera.
Fast iofs kanske det löser sig ändå om jag träffar killen med stor plånbok. Då kan vi ju gå och bajsa i varsin ände av slottet.

Så. Nu har jag skrivit om värsta tänkbara ämne.
Jaha… det var väl inget speciellt tänkte ni.
Men för MIG var det det!
Nu är det bara… ÅNGEST!