Konstiga idéer

Jag äter väldigt sällan bröd. Det är inte riktigt min grej.
Men ibland får jag en omänsklig och märklig craving på just bröd.
Och du kan det vara bra att ha någon slags reserv hemma.

Det har jag i form av fryst rostbröd. Brödet är förmodligen för gammalt för längesen, men det går att äta i alla fall.
Eftersom jag så sällan rostar bröd sker samma saker varje gång:

1. Jag hittar inte brödrosten. Jag tvingas riva ur köksskåpen för att hitta den.
2. Jag fullkomligt skiter ner mig när bröden ploppar upp, eftersom jag under minuterna som gått glömt bort vad jag håller på med.
3. Bröden blir brända – varenda gång. Allt eftersom det var ett halvår sen jag använde brödrosten senast och därmed glömt vilken inställning som blir bäst.
4. Jag slänger bröden i ilska och glömmer bort att jag var brödsugen.

Vill haaaa!

Har redan bestämt vad jag ska köpa nästa ätardag.
Kan knappt vänta.

Jag vet inte ens om den är god, eftersom jag inte har smakat.
Men jag inbillar mig att den är himmelsk.

Full i magen

Har precis proppat en laddning med våfflor (vet, vi skulle äta det ikväll, men tålamod är inte min starka sida!) och sitter som en jäsande degklump i soffan.

Orkar. Inte. Röra. Mig.

Bara två och en halv vecka kvar…

Jag har haft en riktig sån där “Jag-är-sugen-på-allt-utom-det-jag-ska-äta-det-vill-säga-detoxmat-dag”.

Det blev ju inte lättare när några på jobbet kom in i lunch-rummet med McDonalds-mat. Jag tittade på dem när dem åt och dreglade en mindre flod över mina trötta kikärter.

Jag tycker egentligen inte ens om sånt.
Det var bara något annat än just min mat.

Just nu står en låda pepparkakor på mitt vardagsrumsbord
och hånflinar åt mig. “Na na na na na naaa… oss får du inte äta!”
Jävla pepparkakor.

Logiskt tänkande

Målet med årets jul var att gå upp tre kilo.
Vilket jag nästan lyckades med.
Ganska bra kämpat faktiskt.

Om fyra dagar är det dags för nästa detox. Denna gång tänkte jag t.o.m. försöka mig på tre veckor.

Med andra ord har jag fyra moffar-dagar kvar. Så när jag var och handlade köpte jag ostbågar och choklad för 70 kronor.
Bara för att liksom.

Så jag kanske visst lyckas nå mina tre kilo.
Trägen vinner.

Frågan är bara: Vem vinner?

Efter att ha ätit lite för mycket godis den sista tiden tänkte jag göra en liten socker-avvänjning. Det vill säga att jag ger fan i att äta godis i en vecka så jag kan sluta sukta efter socker dygnet runt.

Nu har jag inte ätit godis på… eh… 2 dagar.
Och jag håller bokstavligen på att dö.

Som om jag skulle lyssna om ni sa nej…

Efter en lång arbetsvecka har jag lätt gjort mig förtjänt av en sån här, visst?

Sockerknarkare

Och helt plötsligt har jag trampat ner i sockerträsket igen. Min hjärna skriker efter socker – precis hela tiden.

Med andra ord börjar det bli dags för en ny detox. Men det är ingen idé att göra den nu när jag jobbar så mycket.

Inser att mitt sockerberoende är värre än alla andra beroenden. Jag har hållt mig från cigaretter i 16 månader, men chokladen kan jag bara inte släppa.

Om någon bad mig välja mellan sex och choklad skulle valet vara enkelt. Löjligt enkelt.

Måste hitta en rimlig nivå bara.

Snopet värre…

När jag var och handlade idag skulle jag köpa den där’a chokladen som jag crejvat efter i två veckor.



Så är den slut.
Vad-i-helvete?
Den har ju funnit varje gång jag varit där när jag INTE fått äta den.

Så jag köpte besviket en Marabou-choklad istället.

 
Den gick ner den också.

På tal om choklad och återfall

Har ni sett reklamen för Lindts nya reklam?
När smarrig chokladmousse fyller upp hela rutan?

 

Jag tror jag svimmar en smula varje gång jag ser sen.

Jag är så sugen på den – fast jag inte vet hur den smakar – att jag var tvungen att gå och hålla i den en stund i affären idag.
Fast jag ställde lydigt tillbaka den i hyllan.

 

Söndagen den 20 september – när detoxen är slut – kommer jag att kuta mitt snabbaste till affären och köpa en sån.