Ett tantkalas

Den 3/12 höll vi ett kalas för mamma som på självaste julafton blev 50 år.
Här kommer bilder från tillställningen:

Och som avslutning…
Ett roligt och aningens rörigt tal!

Världens bästa födelsedags-sång

Tror jag fick världens sötaste födelsedags-sång utav min brorsdotter Elvina (2 år)  idag.
Eller tror… jag vet! Det ÄR det sötaste. Någonsin.

Alla ni andra som tidigare gratulerat mig någon gång i livet, förlåt, men det här slår allt.
Mitt hjärta smälter varje gång jag ser det. Och japp. Jag har sett klippet typ 100 gånger nu.

Ogenomtänkt

Är det inte konstigt förresten att man tvingas jobba på sin födelsedag förresten.
I alla fall när man fyller hiskeliga 29 år borde man ju få vara hemma.
De borde ju förstå vilket trauma det är.

Asjobbigt ju.

I förnekelsens tid

Idag vaknade jag och insåg att det var en sådan där hemsk dag. Ni vet. Födelsedag.
När man var yngre tyckte man ju att det var skitskojsigt, men nu känns det ju bara som ett kvitto på att man blir äldre. Som ett hån.

Därför har jag hela dagen försökt låtsas att idag inte finns. Att det är en helt vanlig onsdag. Men det är ju rent utav omöjligt att låtsas som om att det inte är min födelsedag när varenda människa verkar minnas att jag fyller år. De har påmint mig så glatt hela dagen.

Och visst är det ju roligt att få gratulationer. Att folk kommer ihåg en. Det vore ju löjligt att påstå att jag inte blir glad.

Så därför låtsas jag en ny sak. Att jag fyller 25 år. Bara.
Grattis till mig själv på 25-års dagen.

JA! JA! JAAAA!
[Hurra, hurra, hurra på min brorsdotters egna lilla språk]

90-årskalas

Var ju på 90-års kalas i helgen och det var ju lite av en cirkus. Men roligt.

  

 

Ren förnekelse

Idag har jag tydligen fyllt år om man ska tyda alla gratulationer.
Fast jag låtsas att de grattat mig av någon anledning än att jag blivit ett år äldre.
Som om att jag tagit studenten eller nåt. Vore ju inte helt osannolikt, visst?

Födelsedag? Nä, det tror jag inte.

Idag har vi firat min födelsedag – två dagar för tidigt.
Jättekonstigt.

Fast å andra sidan är jag inte riktigt säker på att jag överhuvudtaget fyller något i år.
Jag tror att jag förmodligen kommer att vara 27 år ett helt år till. Jo, så är det nog.

Vi började med fika och presentutdelning. Bland annat fick jag en ny dammsugare.



För en pedant som mig är det ju en perfekt present. Ännu mer perfekt eftersom min gamla börjar ge upp.
Givetvis var jag tvungen att inviga den direkt när jag kom hem trots att jag dammsög så sent som igår.

Sedan åkte vi ut till farmor och farfar och jag passade på att tvätta bilskrället när jag ändå var där. Märkligt nog fick jag tvätta den helt själv. Fast vi firar min födelsedag som inte ens är idag och som förmodligen inte kommer att inträffa i år överhuvudtaget. Men ändå!
Nu är den i alla fall skinande ren och kommer väl vara det en dag eller två. (Det skojiga med svart bil är det eviga tvättandet har jag upptäckt)

Efter en sådan hektisk dag är det nog bara soffan kvar som gäller för mig.
Och jag ska varken äta några muffins eller brownies.

Den som gapar efter mycket…

Mamma: Vad önskar du dig när du fyller år då?

Jag: Njäe, inget speciellt.

Mamma: Okej.

Jag: Eller jo. Jag vill ha en ny parfym. Och jag vill ha smycken. Och nya handdukar…

Tio minuter senare.

Jag: … och så vill jag ha träningskläder. Och så jag vill ha…

Mamma: Du, jag måste sluta nu, mina batterier i telefonen börjar ta slut.

Jag: Jaha, eh, okej. Hej då.

Mamma: Hej då.

Gubbkalaset

Eftersom jag själv aldrig får vara med på bild (okej, jag kanske inte gråter ihjäl mig för det) så har jag börjat ta en bild före själva eventet.

Man kanske skulle ta en bild efter också?
Eller inte.

 
Kusin Oliver hade gjort en pärlplatta till pappa.
Vad det är? En dinosarie ser ni väl?!


Födelsedags-barnet –gubben läser upp korten.


Blommor, blommor, blommor.

 
Ett enormt paket.
Ni vet väl vad man säger: “Stort paket - gammal gubbe.”
Typ.


Här någonstans började det gå utför.
Champagne är rent ut sagt livsfarligt. 


Obligatorisk bokläsning.

Smörgåstårta. Tror det var den som gjorde att jag blev så full. Det måste ha varit den.



Brorsan gör korttrick med morbror. Som går på varenda ett. Och blir skitarg.
 
Brorsan styrde oxfilé. Som han sedan tvångsmatade mig med. Och jag fick ner en liten, liten bit. Som en ärta ungefär.
(Av någon anledning bestämde jag mig när jag var 12 år för att inte äta kött…)

Sen glömde jag bort kameran resten av kvällen.
Måste ha varit den där tårtans fel.