Fyndat i mataffären

Som en ren nostalgitripp köpte jag mig
en chokladkalender.

Endast 10 kronor.
Som hittat.

Hade jag haft en tredje hand hade jag gjort tummen upp på bilden. Men det har jag inte. Så ni får helt enkelt föreställa er det.

Boken om Gustav

Ni är säkert många som undrar var
jag fått mina målar-talanger ifrån.

Jag har inte gått någon konstskola eller liknande.
Det är helt enkelt medfött.

Hittade "Boken om Gustav" som jag gjorde någon gång på lågstadiet.
Man skulle ju kunna kalla mig ett geni-barn.

THE END!

På den tiden när jag var kriminell…

Var hemma hos mamma och pappa och fick med mig
massa lådor med gamla grejor.
Bland annat sånt här:



PLOCK!
Nästan varje dag hade man brev fulla med sånt i brevlådan, som man fyllde i och skickade vidare. Har ni hållit på med sånt?
Det var Slammar, FB’s, ploj och allt vad det hette.
Minns att jag var väldigt avundsjuk på vissa som skrev jättefint.
De var mina idoler. Typ.

Den kriminella biten i det här var att man skickade så himla mycket brev att man inte hade råd med frimärkena.
Så man fipplade med så man skulle slippa betala portot.
(Borde vara preskriberat vid det här laget va? Om inte så är mitt försvar att jag var ung och dum!)
Antingen tejpade man eller limmade uppe på frimärket och bad den man skickade till att skicka tillbaka frimärket nästa gång.
Sen använde man frimärket igen.
Så jag köpte nog aldrig frimärken.

FÖRLÅT POSTEN!!
Ska kompensera genom att skicka julkort i år. Ok?

Ska vi byta kulor?

Idag har jag varit hemma hos mor och far och hjälpt dem att rensa i förråd. Vi hittade massor med roliga saker.

Bland annat hittade vi en gammal “Mina vänner”-bok.
Jag, då 5 år, hade svarat:

Bästa djur: Små ormar
Sämsta djur: Elefant

Hur tänkte jag då?
*skrattar ihjäl mig*


Sen hittade vi dem riktiga nostalgisakerna.
(Jag testade, dem funkade fortfarande!)


Kritor som jag fått i skolan. DET är fan nostalgi.
Och helt fantastiskt att jag sparat dem så här länge.

 
Den här mojängen har jag gjort.
Är inte riktigt säker på vad det är och vad den har för syfte,
men mamma och pappa blev säkert (låtsas-) glada.



Sen tog de fram min gamla kul-påse.
Och frågade om jag ville ha kvar den.
Klart jag ville.

Jag hade Spaghetti-, Dimma-, Porsche- och Jumbokulor.
I alla möjliga färger. Och en del tråkiga stenkulor.
Var det dem som hette dankar?

Man kan ju inte slänga kulor heller.
Det fattar ju vem som helst.