Ljuset i tunneln

När jag var 10 år ungefär (och det lärde vi ju oss igår att det är hysteriskt länge sedan) började tunnelbygget i Hallandsåsen. Idag lyckades de tydligen ta sig igenom den sista biten berg.

Jaha!? Håller de på med där fortfarande?

Det borde ju firas med buller och bång. Det är ju fantastiskt att man får uppleva genombrottet under sin livstid, det kunde man ju aldrig tro.
Ut på gatorna, sjung och hoppa runt och skrik “Hurra!!”, tuta i vuvuzelorna, kasta konfetti, gör volter och kullerbyttor och drick ett glas champagne eller två. Folk borde ju faktiskt till och med få ledigt från jobbet i morgon när jag tänker efter.

Vad de ska ha tunneln till?
Det är det nog ingen som minns.

Även det lilla borde räknas va?

Det blev inte mycket till Earth Hour för mig igår.
Jag släckte lamporna (dock vägrade jag stänga av tv:n eftersom det var mitt i Barcelona-matchen… någon måtta får det ju vara) mest för att alla grannar verkade göra det och jag ville ju inte vara sämre.

Annars hade väl ryktet gått bland tanterna här:
“Jo, hon den där, hon släckte inte lamporna minsann. Hon är en riktig miljöterrorist.”

Men jag hinner knappt släcka den sista lampan innan min svarta lilla hårboll går totalt bananas. Tror hon tänkte något i stil med:
”Wooow, var är det här för lajbans lek vi leker? Helt mörkt fast det inte är natt än? Yeeeeey.”

Först springer hon runt och skriker ut sin glädje.
Mjaaau.
Mjaaauuu.
MJAAAAUUUUU.
MJAAAAAUUUUUU.

>>KLIRR<<

Vad fan var det där?
Jag rusar upp, tänder lamporna, in i sovrummet och ser en liten oskyldig katt sitta och titta på mig. Bredvid henne – en trasig blomkruka.
Jag rafsar snabbt ihop delarna och släcker lamporna igen.
Det är lugnt någon minut och sedan börjar hon igen.

Mjaaau.
Mjaaauuu.
MJAAAAUUUUU.
MJAAAAAUUUUUU.

>>PANG! BRAK! PRASSEL!<<

Vad-i-….
Jag kastar mig upp och tänder igen, denna gång ut i köket.
Nu har hon lyckas ha ner hela tidningshögen på golvet. Mitt i röran sitter hon och tittar upp på mig: “Oups.”

Jag plockar upp efter henne och ger härmed upp mitt försök att bidra till Earth Hour. Tittar på klockan och inser att jag åtminstone hade släckt en  hel kvart.

Jag tyckte synd om Mattias

Jag hörde något pinsamt, men samtidigt ordentligt tragiskt på radion idag.

Har ni hört “Chans till Romans” på Mix Megapol?
Om inte, så är det ett moment där någon får ringa in och tala om att han/hon är intresserad av en viss person. Oftast brukar det vara någon de gått och varit intresserad av i “smyg”. Sedan ringer programledaren upp den personen, talar om att någon är intresserad av honom/henne och den personen får välja på att gå på dejt med den som ringde in eller ta 500 kronor själv. (Hoppas ni fattar min grekiska.)

Idag var det en kille som ringde in. Jag tror han heter Mattias. Programledaren Pär ringer upp en tjej som heter Emma. Och här börjar jag lyssna. Så jag har inte hört något om killen före.

Pär: Du ska få två alternativ, antingen kan du ta en chans till romans och gå på dejt med Mattias som vi betalar och står för helt och hållet. Eller så kan du få ett annat alternativ och det är att du får 500 spänn, här och nu av mig så glömmer vi det här samtalet.

Emma: Mm, då tar jag det senare alternativet.

Pär (lite besviket): Varför gör du det?

Emma: Det är nog så att… det kommer nog inte att kunna bli något mellan mig och Mattias igen. Det är ett avslutat kapitel.

Pär: Åh, jag får ont i magen. Du, Mattias finns med här i bakgrunden, du får säga hej till honom i alla fall.

Emma: Hej!?

Tystnad.

Pär: Hur känns det Mattias? Någonstans får du ju ändå veta att det är dags att gå vidare nu.

Mattias (gråter): Ja… jag vet inte om jag klarar det, men jag kan ju försöka.

Pär: Jag är övertygad om att det finns massor med tjejer för dig Mattias, men jag lider med dig.

Mattias: … tack…

Jag led också med den här stackars killen.
Fast samtidigt – hur tänkte han?

Jag berättar inte…

Förra veckan spelade jag Bingolotto.
Mest i brist på annat att göra och det var inte ett skit på tv.

När jag berättade det för lillebror sa han:
”Va? Spelade du själv? Hur jävla mobbat är inte det? Haha!!”

Därför tänker jag inte* berätta vad jag ska göra idag.

*Ja, okej då jag ska spela. Men va fan, man var tvungen att sätta in minst 100 kronor och då har jag ju en spelomgång kvar. Men säg inget till brorsan.

Plötsligt förstod jag…

En kompis frågade för ett tag sen hur min drömkille ska vara/ser ut.
Jag hade inget bra svar bortsett från det uppenbara; snäll, trevlig osv.

Nu vet jag vad jag skulle svarat.
Han ska vara upptagen. Eller jävligt ointresserad.
DÅ är han min drömkille.

Det är i alla fall vad min imbecilla hjärna verkar vilja få mig att tro.
Nu är det visserligen inte bara jag som fungerar så här. Men varför är det så? Varför vill man ha något man inte kan få. Och skulle det vara så att den man vill ha, men inte kan få, plötsligt blir tillgänglig så är det inte intressant längre. Inte ett dugg.

Antar att detta är någon stenåldersfunktion som hänger kvar.
För att vi från början är en jagande art.

Men jag vill inte vara jagande. Jag vill bli vuxen. NU!

Hur man gör vardagen lite mer spännande

Dammsug åt “andra hållet”.

Jag brukar alltid börja dammsuga i hallen, men idag var jag lite crazy och började istället med balkongen. Spännande.

I’m in a destructive mode!

Ångest-tajm.
Och jag hanterar det så dåligt man bara kan just nu.

Jag har bestämt mig för att sluta springa hos läkaren.
Vad hjälper det mig, tänker ni?
Ja, vad fan har jag att tjäna på att gå dit?
Att det går över kan jag faktiskt lista ut helt på egen hand.
Förr eller senare går allt över.

Dessutom har jag bestämt att imorgon är det jag som går och köper gym-kort. Är jag plötsligt bättre? Näe, inte alls.
Men alla utom jag verkar ju övertygade om att jag faktiskt kan träna. Så jag provar väl. Går det så går det.

Ordning och reda – störd på fredag

Idag när jag städade gjorde jag något som fick mig att inse hur störd jag är. Egentligen. 

Jag torkade av kryddhyllan ovanför spisen och var på väg att stoppa tillbaka kryddorna när det hände.

Jag började sortera kryddorna. Santa Maria-kryddorna fick en rad, de andra (de gröna, kockens nånting) fick en annan.
Men värst av allt –  jag sorterade dem i bokstavsordning!

När jag var färdig, tittade jag på min skapelse och kände mig nöjd.

Nu skäms jag lite för det och imorgon måste jag nog blanda om igen.
För det måste ju vara lite mentalpatient att ha sina kryddor i bokstavsordning.

This I can!

 
Ja, ibland går jag lite till överdrift när jag städar.
Jag vet.

Ja, det är fredagskväll och jag städar.
Patetiskt, jag vet.

Tala om något jag inte vet istället.

Straffet slut!

Nu har det gått två timmar och min strejk är över.
Förstår att ni haft det jätte-jobbigt.
Men nu kan ni slappna av, jag är tillbaka.

Tänk om Fejjan-people

Det är tydligen inte bara jag som tycker nya Facebook är dåligt.
Man kan ju inte snoka på samma sätt längre.
Vad ska man med det till i så fall?
Helt värdelöst.

Är det nu man ska skapa en Facebook-grupp och protestera mig livets orättvisor - “Nya Facebook suger!”?

Eller, nej, den gruppen fanns visst redan.

Hur man badar utan badkar

Jag har som sagt inget badkar.
När man är trött, sliten och frusen finns inget bättre än ett varmt bad. Har man inget badkar får man göra som jag gör.

Sänk duschmunstycket så långt ner som det
går och rikta det lite mot ena hörnet.
Sätt dig i samma hörn och kryp ihop som en liten boll.
Slappna av.
Sätt på vattnet.
Försök att hålla alla kroppsdelar
innanför vattenstrålarna.
Slappna av.
Öka värmen på vattnet något.
Dra in tårna ordentligt.
Glöm inte att slappna av.
Öka värmen lite till.
Börja känna dig lite obekväm med att sitta
som en köttbulle på golvet.
Men slappna av, du tar ju en avslappnande dusch.
Öka värmen lite till.
Se hur huden blir allt rödare av det varma strilande vattnet.
Slappna av, att de bränner lite är fullt normalt.
Känn hur hela kroppen krampar p.g.a. den
osköna positionen på golvet.
Ge upp och svär en ramsa om att du inte har något badkar.

Borde jag ens berätta?

Vill ni veta något fruktansvärt patetiskt?
Det är lördag. Och alla hjärtans dag.
Och jag sitter själv och glor på Melodifestivalen.
Jag har nyss ätit en god middag med tända ljus. 
Med ett glas vin i höger hand och en bit mörk choklad i vänster har jag tryckt ner mitt ass i soffan.

Ja jag vet, jag skriver just nu och då är det en omöjlighet att ha grejer i båda händerna, men nu försöker jag bara ge er en bild av min lördag!

Måste fan skärpa mig.
En utgång på det här så kanske jag har kompenserat mitt patetiska beteende, eller vad tror ni? Ja, kanske.
Svarar själv för säkerhets skull.
Om de här jävla mysbyxorna går att ta av vill säga...

Nytt nyårslöfte

Jag och miss Popcorn spenderade båda vår nyårskväll tillsammans med influensan hemma hos våra föräldrar.

Vi kom fram till att om vi hade haft en (ja, alltså varsin) kille istället hade vi istället kunnat bli ompysslade hemma och våra föräldrar hade sluppit sjuka döttrar som gäster på nyårsafton.

Så vi bestämde oss för ett nytt nyårslöfte.
Nästa nyårsafton ska vi inte vara singlar.
Vi ska ha varsin kille.
Och så ska vi tillsammans ha en parmiddag.
En riktig parmiddag.
Det lät ju som en jätte-bra idé.

Låter inte alls konstigt när jag berättar det här va?
Ingen looser-varning här heller…

Att kasta sig ut...

Idag värker det i min hals.
Jag vill helst göra ingenting alls.
Bädda ner mig och bara mysa.
Istället ska jag stå här och frysa.
Ute är det grått och trist.
"Vilken vinter vi har visst?"

Så där, ett patetiskt försök till att rimma.
Och näe - jag har ingen talang för det.
Bara att konstatera.

Godmorgon!

Borde vara förbjudet att fyllablogga.

Vaknade för en stund sen.
"Shit skrev jag ett inlägg i natt?"
PANIK!!
Kastade mig över datorn för att kolla vad jag skrivit.
För att upptäcka att det va inte så farligt.
Inte så jävla vettigt heller.
Men det är det ju sällan i allafall.

Nu ska jag återgå till att vara bakis.
Det är vad jag ska göra idag.
Och sätta upp julgrejerna.

I´m a genius!

Vill bara tala om att sen jag skrev det fantastiskt dåliga inlägget med alla sökorden har jag dubblat mina läsare.

Så det var nog smått genialiskt av mig i allafall!

Har man tråkigt så har man!

För att boosta upp antalet läsare lite fick jag just en smått genialisk (eller inte) idé. Om jag proppar in alla de populäraste sökorden i samma inlägg borde ju nåt hända.
Om inte annat kanske det får någon att slita sitt hår och skrika:
G-E-T A F-U-C-K-I-N-G L-I-F-E!!!

Fick just för mig att jag skulle börja skriva en sexnovell. Inte en sexnovell som alla andra utan man kanske kunde böghåna någon. Vore inte det en bra idé? Det skulle ju åtminstone bli ett jäkla bögspektakel. Sen kan jag starta en, som det så fint brukar kallas, sexblogg, där jag kan publicera sexnovellen och en hel del annat.
Jag kanske kan skriva snuskiga detaljer om Blondin-bellas och Papa Dee´s hemliga förhållande (vilket btw förklarar varför flickvännen slog sig själv, eller hur det nu var...). Eller om när Kungen och Reinfeldt spontanbögade på slottet. Det vore en story det.
Äh känns om det blev pannkaka av hela idén... Jag lägger ner och går och onanerar istället.

Skyll mig själv...

Jag skulle bara byta ett par trasiga lampor i den här fina ljusbollen som jag har. Nu funkar den inte alls istället. Antar att det är glapp i någon av lamporna.
Jag räknade... det är närmare 100 små lampor i den.
Vad är oddsen att jag lyckas hitta den som glappar?
Så går det när man "ska bara"...

Men jag har i allafall mysigt på balkongen.
Får väl gå ut och sätta mig.
För det är ju jätteskönt. Hmpf...

Placeras under kategorin - Jävligt Dåliga Ideér

Jag har bestämt mig för att bli manshaterska. Inte den finaste av titlar, men killar/män är ju svin. Det kan vi ju bara konstatera. Och JA. Jag drar alla över en kam. Rakt av. Utan att blinka. Jodå!*

I samband med att jag funderade över detta fick jag för mig att jag ska sluta hålla på och raka mig på de utvalda delarna jag brukar raka. Tills vidare.
Exakt HUR jag tänkte här är jag inte så säker på själv.
Hur jag tänkte att det skulle straffa någon annan än mig själv är lite granna oklart.
(Här hade jag tänkt peta in en bra efterhandskonstruktion, men kom inte på något som lät någorlunda vettigt)

Det var i allafall min plan även om det inte var den bästa av planer.
Det var väl inte ens en dålig plan.
Men tanken var god.
Eller nja, inte ens det heller.
I allafall.

Jag insåg till sist att detta inte tjänade något som helst syfte.
Döööh...
Så efter bara fem dagar åkte rakhyveln fram.
Vi kan väl alla konstatera att det inte var den bästa av protester.

* Detta är förmodligen en högst tillfällig fas i mitt liv. Det är jag först med att erkänna. Det är inte hållbart i längden. I know. Men just nu är jag jävligt bitter. OK?